När bildflödet skuggar magin
När bilder blir nåt man bara blädrar
förbi utan att man tar till sig av dem, trots att man
är intresserad av bild så kanske man
borde stanna upp och tänka till. Vill jag se alla
dessa bilder eller gör jag det bara
för att de finns där?
Mina tankar i ämnet började när jag
satt högt uppe i ett auditorium och lyssnade till fotograf Hans
Strands tankar och funderingar kring bild. Han menade att man idag
inte längre kan leva på naturfotografi som man gjorde på 1990
talet då man faktiskt kunde sälja bilder och få sitt leve bröd av
det, nu är de det enorma bildflödet på nätet som stillar den
intresserades ögon. Eftare ett blogginlägg blev jag tillfrågad om
jag inte skulle ta och skriva en artikel i ämnet, full av iver satte
jag igång men kom snart på att hade fåt ganska dystra tankar om
naturfotografin. Skulle jag faktiskt exponera mig på detta vis och
kritisera nåt som många älskar och lever för? Jag lade det hela
på is en tid för att tills en dag då jag läste ett inlägg på
Terje Hellesös blogg om hans tankar kring ”håller naturfotografin
på att självdö”. Jag tände till och beslöt mig för att ta tag
i saken och skriva klart.
För bara några år sen kunde jag
själv sitta timmar varje dag på olika fotoforum och hemsidor och se
på bilder, jag var mer eller mindre besatt av att se på bild och
att visa egna alster i forum för fotografi. Efter varje tur med
kameran så skulle bilder ut på nätet, det var ju där det hände
saker. Men efter år av bildkonstumtion och allt växande självkritik
som kom av suget som fanns av allt bättre och extrema bilder att ta
död på naturfptografen som fanns inom mig från början.
Jag fotograferar idag väldigt lite,
dels på grund av ”torkan” och dels p.g.a andra osaker. Jag
driver en blogg som uppdateras när jag har lust och fåt tag på en
som bild jag känner är tittbar.
Jag kan också idag konstatera att det
tagit min största inspiratör inom naturfoto ifrån mig, fram till
ett år tillbaka så kunde jag bara se hans bilder nedsjunken i
soffan i riktiga böker. Känslan kring hans bilder och texter då är
svår att sätta ord på men de berörde mig verkligen på ett annat
plan, jag kunde sjunka in ii en annan tid och plats och fantisera mig
bort i bilderna.
Nu kan jag se hans bilder på nätet
när jag vill och hur mycket jag själv vill, men idag besöker jag
knappt hans blogg längre. Bildflödet är för stort och magin i
hans bilder finns inte längre där för mig, jo visst är det samma
fanstiska bilder och höga kvalitet men det är för mig inte längre
samma bilder jag älskat att försjunka mig in i, de har nu bara
blivit en i mängden.
Jag vill ogärna generalisera, men tror
att detta är något som många fotografer kanske inte tänkt på,
vad bildflödet betyder för dem. Kan ni ta till er av alla bilder
och verkligen få ut nåt av alla bilder?
Hur gör vi nu då? Alla vill ju
fotografera och har lika rätt att få visa sina alster. Det blir upp
till betraktaren att filtrera vad han vill se och vad han vill spara
från att dränkas i bildflödet. Så har jag gjort, forum besöker
jag sällan och mer sällan publicerar jag bilder där. Mitt begär
av bilder stillar jag nu på ett fåtal bloggar jag besöker och det
räcker för mig, Bild från fotografen jag nämnt tidigare ser jag
numera bara i hans böcker.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag skrev den här texten för några år sedan på begäran av en nättidning men skickade aldrig in den till publicering. På nåt vis var det kanske ett känsligt ämne och jag var kanske rädd för att den skulle förarga någon. Läste genom den ikväll av en slump och kände precis den känslan jag hade när jag skrev den, vemodigt och lite bitter av att jag inte längre har den där glädjen jag fann i fotografit.
