Bildflödet

När bildflödet skuggar magin

När bilder blir nåt man bara blädrar förbi utan att man tar till sig av dem, trots att man

är intresserad av bild så kanske man borde stanna upp och tänka till. Vill jag se alla

dessa bilder eller gör jag det bara för att de finns där?

Mina tankar i ämnet började när jag satt högt uppe i ett auditorium och lyssnade till fotograf Hans Strands tankar och funderingar kring bild. Han menade att man idag inte längre kan leva på naturfotografi som man gjorde på 1990 talet då man faktiskt kunde sälja bilder och få sitt leve bröd av det, nu är de det enorma bildflödet på nätet som stillar den intresserades ögon. Eftare ett blogginlägg blev jag tillfrågad om jag inte skulle ta och skriva en artikel i ämnet, full av iver satte jag igång men kom snart på att hade fåt ganska dystra tankar om naturfotografin. Skulle jag faktiskt exponera mig på detta vis och kritisera nåt som många älskar och lever för? Jag lade det hela på is en tid för att tills en dag då jag läste ett inlägg på Terje Hellesös blogg om hans tankar kring ”håller naturfotografin på att självdö”. Jag tände till och beslöt mig för att ta tag i saken och skriva klart.

För bara några år sen kunde jag själv sitta timmar varje dag på olika fotoforum och hemsidor och se på bilder, jag var mer eller mindre besatt av att se på bild och att visa egna alster i forum för fotografi. Efter varje tur med kameran så skulle bilder ut på nätet, det var ju där det hände saker. Men efter år av bildkonstumtion och allt växande självkritik som kom av suget som fanns av allt bättre och extrema bilder att ta död på naturfptografen som fanns inom mig från början.

Jag fotograferar idag väldigt lite, dels på grund av ”torkan” och dels p.g.a andra osaker. Jag driver en blogg som uppdateras när jag har lust och fåt tag på en som bild jag känner är tittbar.

Jag kan också idag konstatera att det tagit min största inspiratör inom naturfoto ifrån mig, fram till ett år tillbaka så kunde jag bara se hans bilder nedsjunken i soffan i riktiga böker. Känslan kring hans bilder och texter då är svår att sätta ord på men de berörde mig verkligen på ett annat plan, jag kunde sjunka in ii en annan tid och plats och fantisera mig bort i bilderna.

Nu kan jag se hans bilder på nätet när jag vill och hur mycket jag själv vill, men idag besöker jag knappt hans blogg längre. Bildflödet är för stort och magin i hans bilder finns inte längre där för mig, jo visst är det samma fanstiska bilder och höga kvalitet men det är för mig inte längre samma bilder jag älskat att försjunka mig in i, de har nu bara blivit en i mängden.

Jag vill ogärna generalisera, men tror att detta är något som många fotografer kanske inte tänkt på, vad bildflödet betyder för dem. Kan ni ta till er av alla bilder och verkligen få ut nåt av alla bilder?

Hur gör vi nu då? Alla vill ju fotografera och har lika rätt att få visa sina alster. Det blir upp till betraktaren att filtrera vad han vill se och vad han vill spara från att dränkas i bildflödet. Så har jag gjort, forum besöker jag sällan och mer sällan publicerar jag bilder där. Mitt begär av bilder stillar jag nu på ett fåtal bloggar jag besöker och det räcker för mig, Bild från fotografen jag nämnt tidigare ser jag numera bara i hans böcker.   

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag skrev den här texten för några år sedan på begäran av en nättidning men skickade aldrig in den till publicering. På nåt vis var det kanske ett känsligt ämne och jag var kanske rädd för att den skulle förarga någon. Läste genom den ikväll av en slump och kände precis den känslan jag hade när jag skrev den, vemodigt och lite bitter av att jag inte längre har den där glädjen jag fann i fotografit.

                      Äldre bild i ny tappning, konverterad till svartvitt och kopierat hejvillt.

Strömmingsbådan

Idag hade jag glädjen att få njuta av Hans Strands mycket fina landskaps bilder när han hade visning i Korsholms Kulturhus. Kände sig lagom inspirerad när man kom hem efteråt, tyvärr började det skymma så arkivet fick stilla abstinensen.
Han nämnde att det börjar bli svårt att leva på naturfotografin och pratade om hur lättilgängliga bilder blivit med webben. Har benägen att hålla med där, magin kring "riktiga" naturfotografer håller på att tunnas ut, det är för enkelt att se nya bilder från olika fotografer.
En av mina gamla och största inspiratörer har aldrig funnits på nätet fören när han nyligen började blogga. För mig har det blivit för lätt att se hans bilder, tidigare kunde man bara läsa hans böcker, undra över dessa mystisk fyllda bilder och fantisera kring dem. Nu känns bilderna jag ser på nätet inte lika fantastiska och djupa längre, magin finns inte riktigt där för mig längre.

Vägen till Bolot

Tog vägen ner till Bolot för dagens sedvanliga eftermiddags promenad med flickan.Sällan kameran kommer med men idag tjatade den lite extra...

Spöksvanar

Hittade en tidig bild som jag finner ganska spännande, den är dessutom från en tid då jag fokuserade ganska mycket på dokumenterande fågel fotografering. Spännande att hitta nya bilder som sticker ut i arkivet.

Slänger in en bild till från samma plats och mer stiltypisk för tiden, en orrhona som ligger och trycker intill ett pågående orrspel.

Lunne och kreativitet

Jag känner att jag gick bakåt i min kreativitet nu under lågsäsongen i sommar. Går nu igenom en del bilder som tagits men hittar inte mycket som är av intresse. Inget nytt, bara gammalt skräp i ny skepnad.
Men så går det när man blir lat eller om intresset att gå ut inte finns, men de har alltid varit så för mig under sommaren så det är inget som man behöver irritera sig över.
Hösten är här nu och tranorna har varit i farten i några dagar, kanske man tar en tur till mossen nån kväll.

Flygande lunne var nytt men skakiga träd finns det en hel del av, men gillade den och beslöt att publicera.
Det var en lite otäck känsla man fick längs stigen, rått och fuktigt. Det rådde en trollsk stämning där.

Glengorm Castle

Ett 1800-tals slott på nordkusten på Isle of Mull. Hyrde en liten stuga på slottets ägor i början av Juli, helt otroligt lugnt och skönt.

En vecka tillbringade jag och min lilla familj på ön, slingriga singletrack vägar och hissnade landskap, får och highland catle som trillade ivägen titt som tätt. Ett bra och avkopplande resmål om man vill skippa trängseln i Turkiet eller Paris.

Lågsäsong och paus från vardagen

Lunnefågel

Juni, juli och augusti har för mig alltid betytt lågsäsong med ett lågt bildflöde. Kan tyckas vara konstigt när det händer så mycket där ute under naturens högsäsong. Det är först mot hösten som jag börjar fotografera mera igen och det håller i sig tills våren då flyttfåglarna lagt sig till ro.

Men ibland får man under lågsäsongen nöjet att se så otroligt vackra och sympatiska små fåglar. Att få sitta och begrunda lunnefågeln i dess dagliga sysslor på bara några meters avstånd är något som man kommer att minnas för resten av livet, hit kommer jag att återvända tänkte jag när jag steg ombord på den lilla båten som skulle ta oss tillbaka till fastlandet.

Mera bilder från denna naturfotografs och whiskyälskares oas kommer det säkert att bli på bloggen.

Trevligt att ses igen!

Svartvita flugsnapparen i svartvitt

D200 laddad med Ilford delta 400. Kryddad med kontrast och extra korn.

Pönö

Gammal skåpmat från Juli 2010. Konverterad till svartvitt i Silver Efex pro.