Kesänki på andra försöket

 

 I måndags gjorde jag en tur upp på Kesänki via Pirunkuru som ju visade sig vara fel väg att gå med snöskor och tung kamerautrustning. De e riktigt brant den vägen så väl uppe fanns inte mycket kraft kvar, dessutom blåste det och mulnade det till så sikten blev noll.

I morse kl. 04:30 med -19C ute klev jag på skidorna för att ta bakvägen upp till toppen vilket visade sig vara rätt väg, fick avnjuta morgonkaffet vid Tahkokuru laavu vid 6 tiden. På med snöskorna för att gå sista biten upp, och avnjuta de första solstrålar som belyste de vita fjällen runt mig. Sagolikt vakert!

Kesänki

Kesänki toppen

 

Jag är var med snöskorna för att kolla föret ikväll, de var helt ok. Möjligtvis blir de en längre tur imorgon med några toppar, Kellostapuli - Kesänki och om tiden finns även Lainio toppen.

Ber om ursäkt för att bilden går över länkarna, måste korrigera bildstorleken när jag redigerar. Orkar inte fixa det nu...

På riktigt...

Nikon F501, vivitar 24mm 2.8, Efke ISO 25

Ett riktig s/v negativ som framkallas på riktigt fotopapper är det nåt magiskt över. Är otroligt fascinerad av den analoga processen från fotograferandet till en den färdiga kopian i handen , men tyvärr utövar jag det alltför sällan.
Tycker även att en svartvitt bild är mera förlåtande på utrustningen, lite oskarpa hörn skänker bara mer liv och personlighet åt bilden. I en färgbild är jag inte lika tolerant med sånt, där skall det nästan vara kliniskt perfekt.
Den här bilden från Replot är fotograferad med ett billigt skräp objektiv som jag köpte av farbror för 10 euro! Otroligt nog är det ett av mina favorit objektiv...

D200 F11 1/80s ISO 200

Hissnande upplevelser vid Ålands högsta berg, 129 m.ö.h. Bilden tagen 2009 under en cykelsemester runt Åland. Getabergen var en blåsig plats som man tydligt kan se på den vindpinade tallen som klamrade sig fast i bergets sprickor. Väl värd att "bestiga" om man har vägarena förbi.

Här är en bild som jag själv är väldigt förtjust i, men kan inte sätta fingret på vad det är som gör den till en gammal favorit. Har fått kommentarer om den som "säregen" och det sammanfattar nog bilden ganska bra.

Många av mina personliga favoriter är nog en aning udda och kanske säregna. Tror att det är en av drivkrafterna bakom mitt fotande, att tänja på mina gränser. 

Visst blir det klassiska bilder med, men de har förmågan att försvinna bland massan och bli bort glömda.

 Det blir för mig att gräva i arkivet nu när jag legat lågt med fotograferingen ganska länge, kanske 2 år. Men hoppas kunna fylla på med nytt material allt efter som och publicera alstren här.

Ha de gött!

Totempålen

Den här polen står stadigt en bit från min parkering, har använts flitigt av en hackspett men är nu övergiven och står stolt kvar från en annan tid.
Idag blev det en sväng till myren men där va de tyst, inte ett kvitter i skogen. Livet i skogen kanske tar ett djupt andetag och pausar just när våren ligger runt hörnet, väntar på att någon ska ta första steget.

Ensam Orre som väntar på vårens ankomst

De har gått sakta med fotograferande en tid men de känns som man börjar få upp suget igen så jag tänkte prova på dethär med bloggning nu för att ventilera och visa foton. Info, länkar m.m utökas i sakta mak, men har redan nu satt ut några fotografer som är inspirerande och bekanta från tidigare.

Idag tittade jag till gömslet vid orrmossen tillsammans med min dotter på 7 månader, gissa om hon stortrivdes i pulkan! De nog minst ett år sen jag tittade till gömslet men de stod stadigt kvar med stativet på plats. Kommer nog att bli någon morgon i gömslet nu i vår.