Strömmingsbådan

Idag hade jag glädjen att få njuta av Hans Strands mycket fina landskaps bilder när han hade visning i Korsholms Kulturhus. Kände sig lagom inspirerad när man kom hem efteråt, tyvärr började det skymma så arkivet fick stilla abstinensen.
Han nämnde att det börjar bli svårt att leva på naturfotografin och pratade om hur lättilgängliga bilder blivit med webben. Har benägen att hålla med där, magin kring "riktiga" naturfotografer håller på att tunnas ut, det är för enkelt att se nya bilder från olika fotografer.
En av mina gamla och största inspiratörer har aldrig funnits på nätet fören när han nyligen började blogga. För mig har det blivit för lätt att se hans bilder, tidigare kunde man bara läsa hans böcker, undra över dessa mystisk fyllda bilder och fantisera kring dem. Nu känns bilderna jag ser på nätet inte lika fantastiska och djupa längre, magin finns inte riktigt där för mig längre.

Spöksvanar

Hittade en tidig bild som jag finner ganska spännande, den är dessutom från en tid då jag fokuserade ganska mycket på dokumenterande fågel fotografering. Spännande att hitta nya bilder som sticker ut i arkivet.

Slänger in en bild till från samma plats och mer stiltypisk för tiden, en orrhona som ligger och trycker intill ett pågående orrspel.

Sanningar om bild

Läste ett intressant inlägg på Mats Anderssons blogg om bilder som ljuger. Håller helt och hållet med, njaa kanske om man är ute efter att dokumentera ett ögonblick kan de väl ligga en hel del sanning i verket men i mina bilder finns sällan nåt som är på riktigt.
Gillar jag inte ljuset så underexponerar jag ohämmat för att få känslan, spotmäter ljuset istället för matrix, ja allt detta förvränger ju bilden och anses av många som osanning. Har vid ett flertal tillfällen "kommit fast" för att underexponerat bilder, bilden tappade sitt värde för betraktaren, de var fusk!

Ansel adams har sagt nån gång att "vi tar inte fotografier, vi gör dem". Han var också en mästerlig "manipulatör" i mörkrummet, där kom hans bilder till.
Det finns en fantastiskt duktig fotograf som jag glömt namnet på som sa att kameran är ju bara ett verktyg som måste styras av fotografen, det är där bilden sitter, i tanken. SOOC var rena rama bullshit enligt honom och jag har nog benägenhet att hålla med.
Naturfotografin är för många något heligt som måste följa vissa normer och hållas inom dess ramar, man undrar ju varför det är så? Jag tror inte att det finns så många normer och regler som måste följas i nån annan skapar genre som det finns inom naturfotografin.

Gonatt!

Bildseende i förändring

Före min paus från fotograferingen vistades jag mycket på olika fotoforum, forumen gav mycket glädje och inspiration men nu i efterhand tror jag att man styrdes ganska mycket av vad andra på forumen tyckte om bilderna. Fick man många kommentarer var det en bra bild, och de ville man ju ha. Visst är det roligt om bilden faller andra i smaken men det är ju inte allt som gäller.
Mitt bildseende har fått mogna och fått förändras ganska mycket på den tid kameran låg på hyllan, jag tror att jag fått en mer romantisk syn på fotograferandet som hjälper mig att se bild med nya fräscha ögon . Men bildseendet förändras ju konstant,  vare sig man vill eller inte.

Måste tillägga att jag säkert kommer att fortsätta med att visa bilder på tex luontotupa, men kanske inte i samma skala som tidigare.