 |
Före min paus från fotograferingen vistades jag mycket på olika fotoforum, forumen gav mycket glädje och inspiration men nu i efterhand tror jag att man styrdes ganska mycket av vad andra på forumen tyckte om bilderna. Fick man många kommentarer var det en bra bild, och de ville man ju ha. Visst är det roligt om bilden faller andra i smaken men det är ju inte allt som gäller.
Mitt bildseende har fått mogna och fått förändras ganska mycket på den tid kameran låg på hyllan, jag tror att jag fått en mer romantisk syn på fotograferandet som hjälper mig att se bild med nya fräscha ögon . Men bildseendet förändras ju konstant, vare sig man vill eller inte.
Måste tillägga att jag säkert kommer att fortsätta med att visa bilder på tex luontotupa, men kanske inte i samma skala som tidigare.
Jag har även tänkt i liknande banor. Visst forum kan ju vara trevligt men kanske mest för dom som just börjat och för att få feedback och tips? Forum är mest som en social grej skulle jag säga. Alla förändras vi, vare sig man vill det eller inte. Tycker det är fascinerande med fotografer som kör på samma vis som dom gjort så länge man har sett deras bilder. Det är ju inget fel alls i det, alla är vi ju olika.
SvaraRaderaJu längre en kreativ "rörlig" fotograf hållit på destu längre bort från den "vanliga" människans bildsmak går man. Då får man kanske inte den där ryggdunken, klarar du dig utan den? Konsten kommer inifrån människan och är något man gör för att söka sina egna svar. Är behovet av att uttrycka sig och utforska sig själv och "läsa" bilder stort så vet du att bildkonst är något du har med dig hela livet, oavsett få ryggsmashar:)Det är många aspekter som spelar in när det gäller hur bilderna kommer att se ut i framtiden. Jag är mycket konstintresserad, faktum är att jag inspireras mera av konst än naturfotografi, överlag, idag. När det gäller naturfoton så strävar jag efter att ta det som inte tagits förr, åtm inte av mig.
Enligt mig är livet för kort för att göra för många upprepningar om man redan har gjort dom bilderna så bra man kan. Men man kan ju göra samma bilder för att själva görandet är en fin upplevelse och en avkoppling också, det kommer att hända! Igen, alla är olika, inget är rätt eller fel.
Håller på och smälter fram några bilder jag haft i huvudet länge, egentligen från första början. Undertoner som jag själv ser i en del mera rena naturbilder jag gjort men som är för otydligt för många, det ligger i bakgrunden på sin höjd.
Möjligen startar jag upp en blogg när jag mognat fram detta. Kunde heta Sida 2:)
Läckra bilder båda två! Jag tror jag vet hur du menar med den där romantiska delen, du menar inte innehållsmässigt för dom här bilderna är inte romantiska snarare synkkä:)
Mycket Bra inlägg detta Fredrik! Roligt du är på banan igen! I helgen ska det bli nya försök i tjäderskogen.
Tack Tommy! Synkkä är min grej! ;)
RaderaJo, ja menade att jag fått en mera romantisk syn på fotografi i allmänhet.
Forumen är viktiga samlingspunkter för alla fotografer, sen passar vissa bilder in bättre än andra. Det är oftast de bilder som den breda allmänheten uppskattar som passar in bäst.
Vi behöver nog alla ryggdunk nån gång, annars tror jag att man kan börja undra vad man håller på med. Alla behöver uppmuntras att fortsätta med vad de nu håller på med, det ligger nog i vår natur! Men varifrån dunken kommer spelar inte så stor roll tror jag, sambons ryggdunk sporrar nog lika mycket som proffsens. Men visst är det roligt att få någon kommentar här på bloggen också, den finns ju för att jag skall kunna dela med mig av mina alster.
Upprepningar blir det ganska snabbt och speciellt för mig som får min största inspiration från att titta på andras bilder. Funderingar på om man bara kopierar andras bilder har slagit mig flera gånger, men förhoppningsvis kan man tillföra nåt eget och nytt. Kanske just känslan synkkä som ofta finns i mina bilder...
Blogga på!
Synkkä i bild är rena rama solskenshistorien om man jämför det med det verkligt mörka som finns i varierande grad i människan.
SvaraRaderaFår du ryggdunk av sambon har du vunnit! Kan vara den svåraste ryggdunken att få men du har en som är på samma bana tydligen och det är guld värt för en "knäppis(gök)" :) Sägs av erfarenhet.
Åtm jag känner igen dina bilder utan att se namnet först på tex luontotupa, det säger allt. Ingen uppfinner hjulet på nytt men bilderna har din touch och det är bra gjort.
Får se om det blir nån blogg.